Var på stan med tvilling idag, mysigt, men stressigt. 
Hittade ett linne och hon hittade ett par lackthigts och ett par ridbyxor.

Och jag måste be om ursäkt, jag har inte varit mig själv hela tiden den senaste månaden. 
Men jag ska försöka bättra mig, och bli lika positiv som jag alltid varit. 
Jag har alltid haft så lätt för mig, aldrig hamnat i någon jobbig situation, jag har varit så jävla bostskämd, så när det väl händer vet jag inte hur jag ska ta mig till.
Men allt som är hänt är mitt fel, jag är kanske en dålig människa, men jag står för vad jag gör, både bra och dåliga saker.  

Tänkte bara svara på de du skrev lite snabbt,
vad som händer nästa gång bestämmer helt du.
Om du kommer fram , hoppas jag att du känner mig bättre än att tro att jag hade dissat och sneat.
Nej, självklart inte, min famn är alltid öppen för dig, du passar in i den. 
Och mina åsikter och tankar , vill du höra dem , då ska de komma upp på här inom en snar framtid.
När jag orkar ta tag i det och känna efter hur jag verkligen känner.

Men  just nu går den här låten i mitt om och om igen, och allt jag ser är en bild av oss två.
Jag älskar dig och det går inte att ändra på.

A hundred days have made me older
since the last time that I've saw your pretty face

A thousand lies have made me colder and I don't think I can look at this the same

But all the miles that separate
They disappear now when I'm dreaming of your face

I'm here without you baby
but you're still on my lonely mind
I think about you baby
and I dream about you all the time
I'm here without you baby
but you're still with me in my dreams
And tonight it's only you and me.

Jag vet inte ens om du läser bloggen, men ifall att...

Puss Din.